Senaste vinter skrev jag i egenskap av tidigare vasabo och nuvarande sommarbosatt i Vasa en insändare om hur Vasa och Vasaregionen inte ur ett Helsingforsperspektiv får den uppmärksamhet och tyngd som man vore förtjänt av i det nationella beslutsfattandet. Detta trots att regionen – inte minst genom sitt exportinriktade näringsliv – är en nationellt viktig motor.
Jag har tidigare konstaterat att en orsak till att Vasa kan förbises på det nationella planet beror på att många har en på befolkningstalet baserad bild av en rätt så liten stad. Detta samtidigt som många andra städer stärkt sina strategiska positioner genom otaliga kommunfusioner och den vägen höjt just befolkningstalet. Jag anser alltjämt att Vasa och Korsholm borde gå samman eftersom man genom att klättra i befolkningsstatistiken betydligt stärker sin roll nationellt.
I ljuset av flera färska beslut är detta än mer aktuellt. Jag hänvisar bl.a. till kampen om omfattande jour för VCS, domstolsämbetsverkets placering, läkarhelikoptern och riksväg 8. Inom en snar framtid kan kampen mycket väl gälla universitetet och högskolorna. Bakom många nationella beslut finns i praktiken ofta olika aktörers uppfattningar om storleken på enskilda orter – och denna uppfattning grundas i de allra flesta fall på just befolkningstalet.
Jag ser även att en strategisk fusion mellan Vasa och Korsholm skulle innebära andra ekonomiska och förvaltningsmässiga fördelar. Man kan tillsammans skapa en nationellt stark tvåspråkig och internationell stad som ytterligare stärker näringslivets och högskolornas verksamhetsförutsättningar. Det är onödigt att spekulera i vem som skulle vinna på en sådan fusion. Det är nämligen helt klart att en fusion skulle gynna såväl Korsholm som Vasa och hela kust-Österbotten.
